Ett problem med insamlade DNA-prov från brottsplatser är att de ofta är smutsiga.
Skräp från brottsplatsen kan göra det svårt att få fram användbara DNA-profiler. Men nu har forskare i Lund utvecklat en ny metod för att kunna göra smutsiga DNA-prov användbara.
– De här resultaten är bättre än vad vi någonsin hade kunnat förvänta oss, säger Johannes Hedman, forskare vid Lunds universitet.
DNA-prov ofta ett av de viktigaste bevisen mot en brottslingen. Varje år gör Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL cirka 15 000 DNA-analyser på prover från brottsplatser. Av dessa misslyckas SKL med att få fram en DNA-profil i ungefär en tredjedel av de salivprover som skickas in från brottsplatser. En av orsakerna till detta är att många av de prover som SKL får in är så nedsmutsade av exempelvis fimpar, jord eller snus. Men nu har forskare vid Lunds Tekniska Högskola tillsammans med SKL hittat en metod där som gör det fullt möjligt att få fram användbara DNA-prov trots föroreningarna.
– I min studie plockade jag fram 32 riktiga problemprover ur SKL:s arkiv med avslutade fall. Proven hade lite DNA men mycket skräp. Med befintlig metod gick det inte att få fram acceptabla DNA-profiler ur någon av dem. Men med den nya metoden gav 28 av de 32 proven mer användbara DNA-profiler, säger Johannes Hedman, industridoktorand från Statens Kriminaltekniska Laboratorium och placerad vid Lunds Tekniska Högskola.
Vanligtvis tas först ett prov med en tops från exempelvis ett dricksglas eller en blodfläck. Därefter lösgör man cellerna från topsen i en vattenlösning, och utvinner DNA:t.
– Man kan säga att DNA-analysen har varit lite som en svart låda eftersom den köps in som en färdig produkt. Ingen har hittills försökt förbättra den för att klara av smutsiga prover. Men den är helt avgörande, eftersom det ofta rör sig om mycket små mängder DNA i proven. I den här fasen kopierar man upp vissa delar av DNA-trådarna, och får då en DNA-profil som är unik för varje människa, säger Johannes Hedman.
Genom att han bytte ut ett viktigt enzym, ett så kallat DNA-polymeras har Johannes Hedman lyckats få fram en fungerande DNA-profil. Den här upptäckten gör att man nu kan få fram starkare DNA-bevisning från brottsplatser som idag kanske bara ger delvisa eller helt blanka DNA-profiler.
Om DNA-bevisning från brottsplatsprover bli starkare ökar förstås chansen att hitta och binda en person till ett visst brott. Men det kommer dock att dröja innan den nya metoden tas i bruk.
– Reslutatet är mycket bättre än vad vi hade kunnat hoppas på men man måste ändå göra flera tester för att se att metoden är stabil och robust innan den kan användas, säger Johannes Hedman.
Av
Suzanne Kordon