AnnSofi Holmström och Joakim Olander stämmer kommunen Foto: Leif Gustafsson
När Joakim skulle lyfta upp sin fyra månaders son ur vagnen hörde han ett knak. Barnets arm hängde och när han kom till sjukhuset visade det sig att armen var bruten.
Joakim misstänktes för att ha misshandlat sin son. Först tre månader senare visade det sig att pojken led av benskörhet.
Nu stämmer familjen Göteborgs kommun för fel och försummelse vid myndighetsutövning.
Det var en kväll i november förra året som Joakim Olander var hemma med sina tre barn i lägenheten i Göteborg. Mamman, AnnSofie Holmström, till det yngsta barnet, Liam 4 månader, var hemma hos några väninnor.
– Jag lyfte upp Liam ur vagnen och hör hur det knäcker till. När jag tittar på honom så hänger armen rakt ner. Först trodde jag att armbågen kanske hade gått ur led, berättar Joakim.
Han ringer genast till AnnSofi och hon åker till sjukhuset med Liam medan Joakim stannar hemma med de två andra barnen.
– Liams arm var bruten men det märkliga var att den var bruten rakt av. Några andra skador hade han inte. Inte ens något blåmärke. Liam undersöks och det finns inga andra tecken på att han skulle ha varit utsatt för misshandel, säger AnnSofi.
I de första journalanteckningarna från sjukhuset skriver läkaren att det är möjligt att Liam lider av benskörhet. I ett intyg skriver läkaren att skadan inte kan ha uppkommit vid ett normalt handhavande av ett barn i Liams ålder, men om det beror på att Liam varit med om en olycka eller blivit misshandlat var oklart. Eftersom skadan inte kan förklaras anmäler sjukhuset händelsen till Socialförvaltningen.
– Två kvinnor från Socialtjänsten kommer och förklarar att jag måste följa med till ett skyddat boende tillsammans med Liam. Jag blev helt chockad, berättar AnnSofi.
Joakim förbjöds att träffa både AnnSofi, Liam och sina två andra barn. AnnSofi erbjöds boende på en kvinnojour men där ville hon absolut inte vara.
– Jag förstod inte varför jag och Liam skulle skyddas från Joakim. Han har aldrig skadat någon av oss.
AnnSofis mamma flyttar hem till familjen och Joakim bor hos AnnSofis bror. Efter cirka 10 dagar fick de ett nytt förslag från Socialförvaltningen. Om de ville bo tillsammans var det möjligt, men då fick de vara på ett familjehem. Paret accepterade förslaget och flyttade in på Birkahemmet.
Men ganska snabbt visade det sig att placeringen på Birkahemmet var allt annat än frivillig som paret hade uppfattat det. Familjen observeras dagligen av personalen för att utreda Joakims och AnnSofis förmåga till föräldraskap. Joakim får inte gå till sitt arbete och tvingas sjukskriva sig trots att han är frisk. Han får inte heller träffa sina två äldre barn.
– Plötsligt säger de att om vi lämnar hemmet måste de ta beslut om ett omhändertagande av Liam. Först då började vi förstå vad som egentligen har hänt. Vi var fångar på hemmet. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv, säger AnnSofi.
Utredning på hemmet
Veckorna går. Under tiden ska familjen delta i en del övningar.
– Bland annat skulle vi prata med Liams arm därför att han på det sättet skulle bearbeta sitt trauma och vi vår skam och skuld. Vi gjorde allt vi blev tillsagda för vi var livrädda för att protestera. Under hela tiden frågar vi varför inte Liam kan bli undersökt för benskörhet. Vi var ju fruktansvärt oroliga att han var sjuk, .säger AnnSofi
Familjen hoppas på att få komma hem till jul men någon gemensam jul utanför hemmet är det inte tal om. I januari ska Liam döpas, men dopet får Joakim och AnnSofi att ställa in. Dopet var planerat till den 18 januari och Socialförvaltningen skulle inte vara klara med sin åttaveckorsutredning förrän den 21 januari.
Hamnar i häktet
Den 12 januari får familjen vara hemma på permission. På morgonen ringer det på dörren. Där står två poliser som tar med Joakim till förhör. Joakim anhålls och hamnade i en cell på häktet.
– Det var fruktansvärt. När jag satt där var min största skräck att AnnSofi och min familj kanske ändrade sig. Att de plötsligt inte skulle tro på mig, säger Joakim. Han röst spricker när han talar om tiden i häktet och tårarna trillar nerför kinderna.
Familjen släkt, flera vänner och Joakims före detta sambo och mamma till hans andra barn vittnade om att de ansåg det fullständigt omöjligt att Joakim skulle ha misshandlat Liam. Tre dagar senare är det häktningsförhandlingar och Joakim blir frisläppt. Socialsekreterarna ringer till sjukhuset och frågar om Liam kunde prioriteras. Nu skulle Liam äntligen undersökas för benskörhet. Det är bara möjligt att göra på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm och dit fick paret komma med Liam den 29 januari – närmare tre månader efter Liam brutit armen.
– Undersökningen visade att Liam har osteogenesis imperfecta, det vill säga benskörhet. Hans värde låg på 65 procent och borde ligga på en skala mellan 75 och 125 procent, säger AnnSofi. När Liam fått sin diagnos lägger åklagaren ner förundersökningen.
– När allt var över blev jag bara helt tom. Jag var slut och bara sov, säger AnnSofi.
Den 4 mars dimper Socialförvaltningens utredning ner i brevlådan i ett öppnat kuvert.
– Inte nog med att utredningen innehåller mängder av sakfel. De hade skickat den till fel adress där någon öppnat den och sedan kommit och lagt in den i vår brevlåda, berättar Joakim.
Stämmer kommunen
I dag lämnas en stämningsansökan in riktad mot Göteborgs kommun. Joakim och AnnSofi stämmer kommunen för fel och försummelse vid myndighetsutövning, bland annat för att de har frihetsberövat familjen. Där kräver de ersättning för Joakims inkomstbortfall och 100 000 kronor var för Joakim, AnnSofi och Liam för kränkningen.
– Det får bara inte gå till på det här viset. Vi motsätter oss inte att Socialförvaltningen utreder utan hur de gör det, säger AnnSofi.
Både Joakim och AnnSofi känner sig djupt kränkta.
– Det är en stor sorg också. En stor del av Liams babytid har de tagit ifrån oss och det har varit fruktansvärt att bli så ifrågasatt som förälder, säger AnnSofi.
Att driva processen mot kommunen kan bli en dyr historia. För att klara processen ekonomisk har föräldrarna startat Liams fond och en hemsida för att få ekonomiskt stöd att driva processen.
– Vi kommer göra allt vi kan för att få detta prövat. Ingen ska behöva gå igenom detta på det här sättet och det går bara inte att acceptera Socialförvaltningens agerande, säger AnnSofi.
Suzanne Billberg är enhetschef på SDN Linnéstaden i Göteborg. Hon förklarar att de är skyldiga att utreda om det finns misstankar om att ett barn far illa.
– Vi agerade i det här fallet i första hand utifrån skyddsaspekten för det lilla barnet som ju givetvis inte kan göra sin röst hörd på egen hand, säger Suzanne Billberg. Hon berättar att de från läkarna fick veta att Liam hade en för åldern ovanlig fraktur som ingav misstanke om misshandel och det fanns två möjliga anledningar till skadan – övervåld av vuxen eller skelettskörhet.
Men varför utreddes inte benskörheten?
– Det gjordes utredningar på Drottning Silvias barnsjukhus där man inte fann några tecken på skelettskörhet. Man såg från sjukhuset sida ingen anledning då att gå vidare med noggrannare utredningar bland annat av kostnadsskäl. Men jag vill trycka på att sjukhuset gör sin medicinska utredning och socialtjänsten den sociala utredningen.
Varför låg inte Socialförvaltningen på för att få det utrett?
– Vi anser att det är sjukhusets ansvar.
Vad var det för skillnad när det beslutades att undersökningen skulle göras i januari?
– Då kontaktade vi sjukhuset därför att åklagaren hade sagt att de inte kunde gå vidare med förundersökningen om den medicinska utredningen inte kunde utesluta skelettskörhet. Läkare meddelade då att föräldrarna hade möjlighet att begära fortsatt utredning.
Varför blev inte föräldrarna informerade om villkoren för vistelsen på Birkahemmet?
– Här står ord mot ord. Vi hade samtycke av föräldrarna till placeringen och att vi var tydliga i informationen till föräldrarna. Men vi har lärt oss att vi måste vara ännu tydligare.
När utredningen skickas hem till föräldrarna skickas den till fel adress och öppnas av någon annan.
– Jag är den första att beklaga detta. Det ska självklart inte hända. Efter denna händelse skickar vi numera alla utredningar med rekommenderat brev. Nu blir ni stämda för fel och försummelse vid myndighetsutövning.
Vad kommer ni att göra nu?
– Vi har gjort utredningen på ett korrekt sätt och nu får vi kontakta stadsjuristen. Vi har full förståelse för att familjen befunnit sig i stor kris och det är olyckligt at vi inte lyckats nå fram till familjen, säger Suzanne Billberg.
Crime News har förgäves försökt få en kommentar från Drottning Silvias barnsjukhus.
Av
Suzanne Kordon