Journalisten Gubb Jan Stigson på Dala-Demokraten har följt Quick-utredningarna på nära håll under många år. Stigson tror att Quicks chanser att beviljas resning är stora.
– Jag bedömer dem som relativt goda i och med att överåklagaren Björn Ericson sagt att han inte motsätter sig resning. Även om han också anförde att de flesta skäl som anfördes inte var resningsgrundande, säger han. Gubb Jan Stigson menar att det finns både positiva och negativa inslag i den mediedebatt som utbröt efter Hannes Råstams dokumentärer om Quick.
– Jag är tacksam för det utrymme jag givits i debatten. Jag har velat att offren för Quicks brottslighet ska få komma till tals och det har de äntligen fått. Problemet är dock att en massa oriktiga uppgifter cirkulerar om Quick-målen. Jag väntar fortfarande på att Leif GW Persson ska förklara hur en våldtäkt på ett litet barn kan vara ett ”patetiskt småbrott”, säger Gubb Jan Stigson.
De oriktiga uppgifterna om till exempel Quicks påstådda harmlöshet som brottsling dominerar debatten menar Stigson. Varför dröjde det så länge innan Quicks tidiga brottslighet kom att diskuteras? Han har bland annat begått våldtäkt på flera barn och dråpförsök på en vuxen man.
– Det har jag undrat över mycket. Guillou och Persson har stort genomslag i media och då blir det såhär. Återfallsrisken hos personer med Quicks bakgrund är ju slående. Därför är det svårt att förstå varför det talats tyst om hans kriminella bakgrund.
Stigson riktar även kritik mot Hannes Råstams dokumentärer.
– Råstam utelämnar i stort sett helt Quicks obestridda brott och hans diagnoser. Och angående de saknade flyktingpojkarna, som det talas om i programmet, är det på det viset att åtminstone ett möjligt offer fortfarande saknas. Det problematiseras inte heller att Quick inte har något alibi för de mord han är dömd för.
För några månader sedan utkom Thomas Quick och hans bror med en bok. Gubb Jan Stigson säger att inget i boken motsäger hans tidigare morderkännanden.
– Han uttrycker ingen insikt om sin pedofila läggning och de sexövergrepp han begått utan lägger istället skulden på samhället och den tidens ”syn på sexualiteten”.Så sent som 1994 beslagtogs en säck barnporr hos Quick på Säter. Det finns ingen empati hos Quick när han talar om sina offer. Detta har även överläkaren Göran Fransson konstaterat för många år sedan (långt innan något morderkännande). Faktum är att Thomas Quick känns som en betydligt mer sympatisk person än Sture Bergwall som han nu kallar sig. Bergwall visar ingen ånger eller sympati för de offer som han gjort så illa.
Av
Patrik Nyberg
Läs tidigare artiklar: